Söndagspeppen

Bakissöndagar kan vara rätt fina i all sin messär. Idag har jag en hyfsat skön känsla trots mina 287 kronor på kontot som ska räcka i elva dagar och en kyl som gapar tom och flaskor i hela lägenheten som om möjligt är ännu tommare. Känslan är en blandning av lycka från gårdagens danssession med underbara vänner, ilska och kampkänsla mot alla idioter som man måste tampas med för att få ha kul, och stolthet över mig själv för att jag höll mig i skinnet och inte nitade någon på dansgolvet.

Jag vet inte heller om jag ska vara glad och stolt för att jag faktiskt lyckades ha kul igår och lät allt rinna av mig, eller om jag ska vara ledsen för att jag måste förminska mig som människa och stänga av hjärnan för att kunna njuta av en natt ute med vännerna. För när man måste parera tafsande händer och juckrörelser mot ens ben och rumpa samtidigt som man är vaksam på hur ens vänner blir utsatta för detsamma och lyckas hålla sig undan detta, och synka detta med ett leende på läpparna och fortsatt power i dansen så tar det eeeeeenergi. Det tar fan mer energi än vad dansen ger ibland och till slut orkar man inte. Som en vän som gick med orden "nu går jag hem till den jag vill ska tafsa på mig".

Det värsta är nog att man inte får bita ifrån och sticka ut heller. Dansa lite lagom porrigt är bra men att spåra och köra någon form av danssession med en massa power och ta jävligt mycket plats passar sig verkligen inte. Då ses man som freako som inte kan bete sig. Som en snubbe igår som hade försökt ragga järnet på mig och mina vänner ett bra tag sa när jag och en kompis dans-battlade "asså tjejen, nu får du ta det jävligt lugnt". Jag höll mig och sa inget. Jag log och dansade vidare och lät kommentaren rinna av. Jag är glad att jag gjorde så för jag hade kul igår. Men samtidigt tänkte jag "jag ska JAG ta det lugnt? DU ska sluta försöka lägga dina händer på folks rumpor och tro att du äger oss och hela dansgolvet. Du kan fan inte dansa och skulle förlora direkt i ett battle och det vet du och därför vill du förminska mig för att jag tar alldeles för stor plats för vad tjejer ska göra i din värld." Nåt i den stilen for nog igenom mitt huvud.

Ideologiskt sett är jag inte för separatism. Men ibland förstår jag verkligen varför det behövs. För kampen och mitt eget välmående. Skål syster!

Av: Kannibal-radikal-feministen Elin L