Rasism har blivit svensk husmanskost

Spårvagn i Göteborg mellan Vasaplatsen och Hagakyrkan en iskall tisdagseftermiddag. In i vagnen kliver en yngre man med dragspel och en pojke som kan vara runt nio eller något liknande. Mannen spelar och pojken går mellan sätena med en använd take-away-mugg för att samla in småslantar från de frusna göteborgarna. Han får inget. Inte av mig och inte av någon annan heller. Jag hinner tänka; "jag hoppas jag gör rätt, att det i längden är bättre för pojken att jag inte stödjer tiggande." Min tanke blir avbruten av att den äldre mannen på andra sidan gången tar tag i pojkens arm och säger på brölig göteborgska; "Säg till honom att sluta spela. Vi vill inte höra mer oljud och vi vill inte ha något tiggeri. Vi har alltid sluppit sådana som ni och har inte haft tiggeri i vårt land på över hundra år. Sluta med det där!"

Jag ser hur rädd pojken blir. Rädd och skamsen då hela vagnen tittar åt hans håll och han kliver av med huvudet nedböjt tillsammans med dragspelsmannen. Den äldre mannen på vagnen är upprörd och fortsätter muttra högt att "nu kommer de från hela Europa, de förstör vårt land. I Sverige behöver man inte tigga, det har vi inte behövt på hundra år. De ska bort härifrån." Den äldre kvinnan bredvid stämmer in i klagandet och håller med om att det är "fruktansvärt att behöva se".

Vagnen är full av folk och ingen reagerar. Jag är en av dem - en av alla de som sitter tysta och inte ställer mig upp och skriker. Jag var på väg att göra det men sen tänkte jag att "well, jag kommer bli skitförbannad och gubben kommer inte ändra sig för det". Så jag satt lika tyst som alla andra, jag blängde ilsket på gubben och tanten på andra sidan gången och jag observerade att de satt och muttrade rasistiska skymfer medan resten av passagerarna spände blicken ut genom fönstret och höjde volymen på i-poden. Jag ångrar mig för jag blev inte mindre arg av att inte säga ifrån. Jag är mer arg och idag bubblar ilskan inom mig och nästa gång tänker jag skrika, stampa och vifta för det ska inte vara kutym att sitta tyst när en rasist talar.

Sverige har förändrats. Idag är det vardagsmat att folk slänger ut rasistiska glåpord. Ingen reagerar för det är en del av samhället och politiken. Rasism har blivit svensk husmanskost - men det är en rätt vi aldrig ska acceptera på matsedeln.